Vad är egentligen rättvisa?

Nu är jag lite småupprörd igen. Jag brukar ju bli det med jämna mellanrum, inte alltid befogat, men för det mesta har jag fog för upprördheten.

Denna gång har jag blivit upprörd av krönikan på ledarsidan i Tidningen Ångermanland idag. Lydiah Wålsten, PR-konsult och fri skribent, skickar en känga till Rättvisemärkt. Bland annat skriver hon (jag citerar):

Dessutom är det oroande att Rättvisemärkt främst stöder småskaliga jordbruk. För att fattiga bönder ska få det bättre krävs en utveckling mot färre och mer produktiva gårdar, precis som skedde i Sverige under slutet av 1800-talet.

Om jag får gissa så är inte Lydiah Wålsten anhängare av ekologisk mat heller eftersom det krävs mera landyta för att producera mindre mängd mat. Att det alltid skall handla om att globalisering och storskalighet är det bästa?!

Wålsten, som för två år sedan författade rapporten "Vad Rättvisemärkt inte berättar", hävdar att det vore bättre att skänka pengar till en organisation med 90-konto än att köpa Rättvisemärkt. Jag kan köpa det argumentet om det inte vore så att vi faktiskt handlar mat/leksaker etc som är Rättvisemärkta inte endast av den anledningen att vi vill göra en god gärning utan för att vi faktiskt behöver köpa mat och leksaker. När man ändå ska handla kaffe är det betydligt bättre att handla kaffe som är KRAV och Rättvisemärkt, än vanligt konventionellt.

Wålsten menar att all handel uppmuntrar välståndsskapande processer medan Rättvisemärkt motverkar den, genom att bönder hamnar i ett småskaligt lantbruk som de sedan har svårt att ta sig ur. Vad jag inte förstår är vad som är fel med att vara småskalig?! Många småskaliga bönder kan tillsammans bilda ekonomiska föreningar eller kooperativ. Dessutom har säkerligen "vanliga", småskaliga, sydamerikanska kaffeodlare inga som helst ekonomiska möjligheter att bygga och driva ett gigantiskt kaffeplantage. De som har dessa möjligheter är "västerlänningar" eller andra mer bemedlade människor som då i sin tur stoppar eventuell vinst i fickorna. I slutändan kommer det förmodligen inte heller landet till gagn utan något helt annat land i en helt annan världsdel.

Att all handel uppmuntrar välståndsskapande processer håller jag med om, men välstånd för vem?? All handel är inte rättvis! De som arbetar och sliter får en mycket liten del av en eventuell vinst medan de som sitter på sina rumpor längs transportvägen till affären får en betydligt större del.

Är det rättvist?

Etiskt resande!

Har läst i dagens tidning om ett nytt system som resföretagen (Apollo, Ving, Fritidsresor etc.) har börjat med, Travelife. Ett sätt att kvalitetssäkra sina hotell, flygbolag etc.

Där ingår bland annat hållbarhetstänk och rättvisefrågor. Även om vår familj inte är några frekventa resenärer med varken charterbolag eller flyg så tycker jag ändå att det är jättebra att man börjat arbeta på detta sätt.

Ett stort problem för många turistorter är det faktum att stora hotellkomplex och all-inclusive utarmar den lokala handeln och företagandet. Eventuella vinster tillfaller ägare i helt andra delar av världen än de företagare som faktiskt bor på orten. Dessutom finns det på många håll stora problem med arbetssituationerna på många hotell. Exempelvis kanske arbetarna inte får vara med i något fack, jobbar 7 dagar i veckan, utnyttjas sexuellt (speciellt i Thailand) etc etc.

Ett tips i artikeln var att läsa boken "Välkommen till paradiset" av Jennie Dieleman. En bok som belyser många mörka sidor i vårt resande som ofta inte framgår eller medvetandegörs för västerländska turister. Jag ska leta på biblioteket efter den och läsa.

Intressant att man sätter fokus på fler aspekter än bara miljön vad gäller resande. Fortfarande är det också en mycket viktig punkt för företagen att hantera anser jag. Dessutom är det otroligt viktigt att vi som resenärer gör aktiva och medvetna val när vi skall åka någonstans.

Kolla gärna in denna sida också:
www.schystresande.se

Höj rösten!!

Bilden lånad här.

Det kom ett mail till mig från Action Aid. Jag blev så upprörd över det jag läste, även om det egentligen inte är någon nyhet.

Saxat ur mailet:

Den här veckan uppmärksammar vi hur fattiga länder varje år går miste om miljarder i uteblivna skatteintäkter, på grund av storföretags skatteplanering. Den här typen av skatteflykt är ett stort hinder för att bekämpa fattigdom och hunger i världen.

Vår undersökning visar att H&M enbart betalade 585 kronor i skatt i Bangladesh år 2008 – trots att det är ett av företagets största inköpsländer. Samtidigt gjorde H&M en vinst på 21 miljarder kronor.

Här kan ni läsa mer om undersökningen och kampanjen Höj Rösten.

Jag blir genuint ledsen när jag läser sådant här. Även om vi allihopa innerst inne vet att vår livsstil här i västvärlden sker på bekostnad av de fattigare länderna i världen och deras innevånare så är det upprörande att läsa om. Jag vill inte vara en del av detta! Men hur ska man göra? Om vi som konsumenter bojkottar exempelvis H&M får det tillslut följden att många människor blir arbetslösa i de länder vi pratar om. Samtidigt så vill vi ju att de ska ha bra arbetsvillkor och skäligt betalt.

Har ni några idéer?

Det bästa jag kan komma på är att handla Rättvisemärkt, tyvärr är ju inte så jättemycket kläder rättvisemärkta än.

Inför förskolestarten och sommarens alla utflykter.

Bild lånad här.

Jag hat tidigare skrivit och berättat att Wilhelm börjar på förskolan snart. (Läs mera här)Det känns jättespännande och inför detta så har jag fastnat för en ryggsäck som jag hittat hos Ekokul.

Ryggsäcken är tillverkad av återvunna juiceförpackningar vid ett kvinnokollektiv i Filippinerna under Fair Trade förhållanden. Gå jättegärna in här och läs mer om detta fantastiska projekt.

Tror att denna ryggsäck kommer att passa Wilhelm bra. Perfekt för lite extrakläder och om vi ska på utflykt ryms lite utflyktsmat.

Den finns både i röda, blå, orange, lila och rosa nyanser.

"Bakom varje kaffekopp finns en familj!"

Bilden är lånad här.

På bilden ovan ser ni kaffet som dricks hemma i det Kårénska/Nilssonska hushållet. Kokkaffe som är KRAV- och Rättvisemärkt.

För några ören mer per kopp väljer jag att motverka barnarbete, miljöförstöring och diskriminering. Jag främjar också demokratin och organisationsrätten samtidigt som de familjer som odlar kaffet får skäligt betalt för sitt arbete.

Eftersom kaffet är ekologiskt innebär det att jag som konsument är säker på att få en vara som är hälsosam och ren. Både för mig som kaffedrickare men också för de som producerar och skördar kaffet och även för miljön i stort.

Det är det väl värt, eller hur?

Citatet i rubriken är hämtat ur tidningen Reko Nr. 4 Dec-Feb 2010 och är i grund och botten ett nicaraguanskt uttryck. Väl värt att tänka på!